Norrköping 110219
from the site artrock.se / Karl-Göran Karlsson
“Selling England (A Tribute to Genesis)
Norrköpings Hörsal, 19 februari, 2011
Text Karl – Göran Karlsson
Konsertrecension: Selling England, Med mycket kort varsel (bara några veckor)
fick jag upp ögonen för att Norrköping skulle gästas av ett Genesis-tribute band
benämnt Selling England. I förhandsannonseringen angavs dessutom att bandet
spelade exklusivt material före 1976 (pre-1976), d v s från perioden med
Peter Gabriel i Genesis. Naturligtvis hyperintressant för undertecknad som är
en hängiven fan av tidiga Genesis (pre-1978, dock – då jag även tycker att plattan
”Wind and Wuthering” måste läggas till Genesis rad av mästerverk).
Det kändes lite märkligt att köpa dyra biljetter (närmare 400 kronor) till en konsert
med ett band som jag faktiskt inte visste någonting om. Då jag letade lite på nätet
hittade jag inte mycket och jag fick klart för mig att bandet bara hade gjort en
handfull spelningar dessförinnan. Men jag noterade att kommentarerna till konserterna
lät mycket bra och att det uppenbarligen fanns fina musikaliska kvaliteter. Jag tyckte
det räckte för mig för att prova att gå dit – om inte annat för att se vilka andra
Genesis-nördar som dök upp. En annan anledning är ju att det fina med Tribute-band
är att de faktiskt bidrar till att hålla musikminnet vid liv. Jag menar – i nuläget går
det ju inte att se Genesis live längre. Men Tribute-banden återskapar ju ändå mycket
av känslan som en gång fanns. Några oerhört bra exempel för fallet Genesis är ju
italienska The Watch och kanadensiska The Musical Box. Och nu har vi alltså fått
flera svenska band med liknande ambitioner. Vi såg ju exempelvis en väldigt fin
spelning av Lone Star Retractor vid Slottsskogsfestivalen förra sommaren.
Pressen är ju rätt så stor på ett Tribute-band. Det gäller att inte ”misshandla”
originallåtarna för då kan man råka i onåd hos nördarna. Samtidigt måste man
ha något eget att bjuda på för att inte bli alltför mycket kopior. Så det var inte
utan en viss undran man inväntade konserten tillsammans med några hundra
andra (kanske 500 men svårt att uppskatta) i publiken i den slitna men rätt så
trivsamma lilla Hörsalen i Norrköping.
Inte helt oväntat kör man igång med ”Watcher of the skies” som första nummer –
en början som Genesis ofta använde sig av. Allt till egentillverkade animationer i
bakgrunden på två skärmar och med ett rätt sparsamt ljus med lite rökeffekter.
Det lät förvånansvärt bra även om man inte lyckades få det tordönsdånande
mellotronljudet att så att säga ta över lokalen så som Genesis ofta gjorde. En helt
OK version och jag kände direkt att det här var väldigt lovande för resten av kvällen.
Och sen höjde man faktiskt nivån markant då man genomförde ett medley med låtar
från ”The Lamb”-plattan. Det var introt ”The Lamb lies down”, ”Lilywhite Lilith”, ”In the cage”,
”Carpet Crawlers”, “Hairless hearth” och “Counting out time” (och kanske någon mer som
jag glömde räkna upp). Väldigt bra genomförda allihopa. Man påmindes om igen hur
tung rock som egentligen finns på denna dubbel-LP – Genesis hårdaste rockplatta –
det svängde nåt oerhört av de första två av de uppräknade numren. Jag måste också
nämna att mitt i alla dessa tunga låtar spelade de en otroligt fin version av en av de
allra vackraste Genesis-låtarna: ”Carpet Crawlers”. Det här var nästan värt hela pengen
för kvällen – om ni förstår vad jag menar. Efter detta var publiken helt med på noterna
och det jublades högt efter snart sagt varje låt de spelade.
Efter detta gick man återigen bakåt i Genesis-historien. Sångaren Kent Ihrén lämnade
scenen och återkom strax därefter iklädd en T-shirt i form av en engelsk flagga och
en likaledes engelsk hög hatt! Alltså – man insåg att nu skulle man spela något från
den platta som gett bandet dess namn. Och det blev verkligen inte vad som helst utan
inledningsspåret ”Dancing out with the moonlit knight” – ett tekniskt mycket krävande
nummer för samtliga musiker. Men jag måste säga att detta gjorde man makalöst bra.
Frånsett lite mismatch mellan trummis och organist i takthållningen så lät det överlag
väldigt, väldigt bra. Rent av strålande. Stående ovationer, förstås! Sen fick vi också se
en rätt kul version av den tidiga Genesis-hiten ”I know what I like”. Här hade sångaren
spelat in lite filmer där han körde omkring och dansade med en gammal gräsklippare
(handjagare). Spexigt värre! Fräckt också när sångaren live från scenen kastade in sin
hatt mot filmduken och där han på filmen plockade upp hatten och satte på sig.
Trivialt men kul!
Efter detta följde också en fin version av ”The Cinema Show” (härliga solon på
keyboards av Hans Eriksson) men framförallt vågade man sig också på den
pampiga ”Firth of Fifth”. Helt klanderfritt intro framfört på elpiano av Hans Eriksson
(mycket Tony Banks-troget) och ett härligt sugande gitarrsolo i slutet av Tobbe Keiser.
Men – sen tog konserten plötsligt slut. Kändes faktiskt lite kort men ingen var
egentligen orolig – att det skulle bli extranummer kändes helt självklart.
Och vilket extranummer det blev: ”Horizons” (läckert framförd av Tobbe Keijser
på 12-strängad gitarr) plus HELA ”Supper’s Ready”. Snacka om ambitiös avslutning
som också klarades av på ett galant sätt. I slutet fick man också på skärmarna se
några väldigt häftiga filmsekvenser på diverse atombombs- och vätebombssprängningar –
naturligtvis ackompanjerande det magnifika partiet ”Apocalypse in 7/8”.
Stort jubel när verket till slut kom i mål!
Till sist, i ärlighetens namn bör man också nämna att visst förekom tekniska
missar under konserten som en perfektionist säkert skulle påpeka.
Gitarristen kom av sig rejält i början av en låt så att man fick börja om.
Det var kallt i lokalen och kanske kan man skylla på kalla händer.
Men han revanscherade sig å det gruvligaste senare. En del otakt mellan
organist och trummis kunde också noteras men man redde ut det snabbt.
Sångaren föreföll ha lite problem med sångtexten då han fick läsa lite
innantill ibland. Men dessa missöden drunknade ändå totalt i allt det andra
som man lyckades så bra med.
Som ni förstår var det här inget annat än en fantastisk konsert som jag
verkligen rekommenderar alla som gillar Genesis att försöka se om ni får tillfälle.
Personligen rankar jag efter det här Selling England som ett par snäpp bättre än
Lone Star Retractor. Orsaken är att man spelar med större teknisk skicklighet i
och med att man ger sig på tekniskt mer utmanande nummer. Framförallt gäller
det för gitarristen Tobbe Keiser och organisten Hans Eriksson – enligt uppgift ”importerad”
till det Västerås-baserade bandet från Arlanda. Man sa sig vara tvungen till denna
import (!) då det verkligen inte finns många som kan spela dessa tekniskt mycket
krävande partierna på keyboards. Men sen märker man också att det är ett gäng
entertainers som spelar ihop. Inte minst sångaren Kent Ihrén visar att han älskar
det här och att han också besitter mycket av den humor och teatraliska begåvning
som både Peter Gabriel och Phil Collins visade på konserterna. Sminkad som Rael
under konserten men i övrigt till utseende väldigt lik Phil Collins får man säga att
han passade väldigt bra i den här rollen. Han insåg också att i publiken fanns
likadana Genesis-nördar som han själv (och de andra i bandet) vilket gav en väldigt
skön och avslappnad stämning. På det hela taget en oerhört fin hyllning till Genesis.
Mycket bättre än jag vågat hoppats och jag önskar bandet all lycka framöver.
Åtminstone ytterligare två konserter är planerade (Sundsvall och Östersund) men
jag hoppas att det blir många fler.
Karl – Göran Karlsson”
——————————-
Jonny Håkansson: Mycket bra konsert i Norrköping, det var skönt
med låtar man inte är van att höra live. härligt grabbar. en extra eloge till basisten
jag tror han gillar att spela live eller…
————————————————-
Några åsikter från publiken vid konserten den 27/11-2010 / Jönköpings Teater
Tack för en fantastisk konsert i Jönköping i Lördags kväll.
Ni har gjort ett fantastiskt jobb.
Man gick lycklig därifrån.
Och avslutningen satt ju som en smäck….Suppers Ready!
Precis som jag hade väntat på. Hoppas någon av prog-festivalerna
får upp ögonen för er. Ni skulle verkligen platsa på t.ex “Night of
the Prog-festivalen” i Tyskland som jag besöker varje år.
Där spelar både etablerade band likväl som nya prog samt coverband.
Förra året spelade ingen mindre än
Steve Hackett där med sitt band. Hoppas få komma på en
spelning snart igen.
Proghälsningar Thommy/Gislaved
—————————————-
SELLING ENGLAND är fantastiskt bra! Som gammal Genesis-beundrare
kommer man till deras konsert med förväntan
att de kan aldrig låta så bra som originalet. Men SELLING ENGLAND
överträffar förväntningarna! De låter så nära Genesis
man kan komma. Sångaren röst sitter perfekt med sin förvånansvärt
passande likhet med Peter Gabriel. Och han har förmågan att fylla ut scenen.
Musiken är ren, fyllig och klangerna mäktiga och helgjutna intill varenda ton.
Man måste beundra intstrumentalisterna som är rena virtuoser och sätter
varenda klassika, underbara solo så det blir en njutning att höra live.
Lägg till detta både strålkastare och rörliga bilder så är detta långtifrån
amatörmässigt. Fortsätt så SELLING ENGLAND.
Fler konserter, tack!
Och till lyssnare – närmare så här kommer ni aldrig att få uppleva Genesis live.
Henrik
—————————————–
Tack för en toppenspelningen 27/11… satt längst fram….
hur kan man “hitta” en “keyboardspelare” på Arlanda?…
såg själv ingen under en mellanlandning där i somras…
samspelta som bara den är ni… även er vokalist blir ju ett instrument…
ska kolla in er egen om ni kommer till närområdet igen…
Även “hur nördigt är det att spela Genesis pre-75″ det är nördigt….
tack för att jag missade ännu en tv-kväll….!!
Christer Ekström
SELLING ENGLAND 